yesbox!

sjukskrvningen tar mer och mer på mig. bara lust att stänga in mig. orkar inte med folk typ.

Läkarna på vc typ är dumma i huvudet och verkar inte tro på mig.

Fick idag ett " du SKA vara bra om 2 veckor".  hade liksom inget val.

min sjukgymnast är dock bra, hade sjukgymnastik igår och han verkligen ser saker och ting och förstår att jag har faktiskt stora smärtor och att något i mina skulderblad inte funkar som de ska.

han TROR på mig. vilken ingen direkt gjort, eller dom i vården alltså.

jag har underbara vänner och en underbar Per som stöttar mig och tror på mig vilket betyder jätte mkt.

Dock känner jag mig som en belastning, jag är virrig och konstig pågrund av medicinerna..minnet är borta typ och jag upprepar mig eller stammar. jag kan inte lyfta eller bära och humöret pendlar. 

 

Känslan att faktiskt stänga ute världen blir mer och mer intressant. jag har inte orken. jag har inte orken att sätta på det där leendet och låtsas att det inte är så farligt.

jag har ont, ner drogad och känner mig funktionsnedsatt på högnivå, inga pengar och endel till. 

I min värld just nu är allt suddigt, hjärnan och kroppen klickar liksom inte och allt jag skulle vilja är att sova. sova bort hela dagarna.

varför ens snart gå upp ur sängen? jag får ingen hjälp av läkarna mer än droger och dom vill att jag ska börja jobba om två veckor genom 5 ggr på sjukgymnastik.. jag har haft problem med min rygg i 10 år och dom tror seriöst på att det ska gå så fort? fattar inte. orkar inte. vill inte. blir nog snart tokig på riktigt.

jag vill så mkt med mitt liv. speciellt nu när jag funnit någon som vekrligen gör mig lycklig. men nu istället lägger min kropp av och jag sitter fast i den.

 

igår hade jag en riktigt dålig dag och känner samma idag. mycket tankar och jag blir väldigt negativ.

jag vet att jag inte är sådan men så skönt att få ur sig dessa negativiteter. Skriva av sig dem och sen kanske de kan lämna min hjärna? Om kroppen inte funkar kan väl iaf mitt huvud få vara ifred..

gårdagen var mkt jobbig men många tårar. Men så kom Per från jobbet, med blommor, glass och en varm  famn. allt blev så mkt bättre. Den killen, han kan han! 

nej, nu ska jag bege mig ut... behöver hämta mediciner och skicka iväg läkarintyg till jobbet.. blöh?

Bara att stoppa i sig lite morfin och stesolid, hej!