nelllan

lycka

ber till han där uppe.

Kategori:

Pratade igår med vårdcentralen och efter blev jag nästan känslig då damen på andra sidan faktiskt brydde sig och tog mig på allvar. 
Så idag har jag en tid klockan 14.20. Men nu ber jag till han där uppe att läkaren tar mig på allvar..vet att jag haft denna nisse förut och jag förstår inte riktigt vad han säger..typ dansk! 
Ska bli intressant.. får la göra som förra gången och fråga sköterskan utanför vad det står i min journal för att veta vad han sagt?! 
suck? vad händer egentligen med vården? Ska man inte kunna förstå sin läkare? Är det inte svårt nog att förstå alla termer? nej nu ska de prata danska eller vad som och inte kunna ett ord svenska förutom "hej" ? 
SNÄLLA SÄG ATT JAG FÅR SMÄRTSTILLANDE! 
jag vill inte ha ont längre!!!!!!!!!!!!!! 

Tid

Kategori:

tiden rinner iväg.. veckor känns som dagar. jag hinner liksom inte med? Kan väl egentligen vara positivt men just nu vill jag stanna tiden lite. 
 
Frisk? det är något som jag inte varit sedan 2014 började. 
alltid något, om det inte är ögoninflammation, värk i rygg och leder, förkylning eller migrän så är det en halvt stukad handled. 
min kropp verkar har typ..gett upp!!? ska man aldrig få känna sig frisk? ska jag aldrig slippa smärtan i kroppen? 
GnällKärring..javisst... men eftersom jag oftast inte pratar högt om att jag har ont så får jag faktiskt lov att göra det här. 
Trött på att jämt ha ont i min rygg och leder.. mest lust att skrika och gråta men vad hjälper det. inte får jag mindre ont av det..får säkert mer ont då.. (positiv som attans här) 
Samtidigt som man går igenom alla dessa "sjukdomar" så börjar man bli mer och mer rädd.. något måste allt detta bero på? Är jag bara väldigt känslig eller är jag på riktigt väldigt sjuk eller kommer bli? alltså har en sjukdom som läkarna inte kan se nu utan kommer på sen.. och då är det försent? 
just nu blir jag bara spottad på när det gäller vårdcentralen.. får lite alvedon och sen är det bra typ. 
med alla dessa sjukdomar i min biologiska släkt... med en far som gick bort vid strax efter fyllda 40 år.. 
 
Å pappa... gud han saknar jag väldigt mkt just nu.. kanske inte just honom eftesom jag aldrig fick chansen att lära känna honom men en fadersfigur. 
visst jag är vuxen nu och klarar mig själv men ändå.. en pappa, en beskyddare, en famn att krypa upp till och veta att han älskar mig överallt annat och ser alltid till mitt bästa. En som stått vid ens sida sedan man föddes. 
Jag önskar SÅ att jag hade fått den chansen. en trygghet. 
hade antagligen inte varit den jag är idag eller lika stark men...ibland orkar man inte vara stark hela tiden. 
Å det är nu när man är vuxen som man inser vad man missat och vad man kommer missa. 
mina barn kommer aldrig ha en morfar...och jag kommer inte ha någon som lämnar över mig när jag gifter mig. 
jag vet inte om mina tårar just nu är för att jag är ledsen, arg eller bara patetisk.. 
 
jaja..vi alla har våra dåliga dagar och det är la en av mina idag...