Tiden rinner iväg mellan mina fingrar
Tiden rinner faktiskt iväg.
Känns som om jag knappt hinner tänka " vad ska man göra idag?" innan det är dags för att gå o lägga sig igen.
jag hinner inte med allt jag vill göra men det är väl så det är i livet.
Dock har jag varit med om så mkt den senaste tiden ändå. förra veckan kom jag och Per hem efter en helt UNDERBAR resa i Turkiet. Kan inte beskriva med ord hur bra det var. hur mysigt det var. lyckan.
Vi gjorde inte speciellt mkt men ändå var det bästa veckan på flera år.
Och inte nog med det, precis innan vi åkte skrev vi på ett kontrakt för en 3.a.
GALET! En helt underbar trea. Den finaste lägenheten jag någonsin bott i sen.
På nedersta plan. med högt i tak och stoooora fönster. hela 97 kvm.
I två dagar nu har vi varit i Jönköping (IKEA), skövde och Tibro... kollat möbler!
Inte nog med det har min bästaste Sanna fått världens finaste dotter. Gudars vilken lycka. Hon är helt bedårande och man kan inte annat än känna stor kärlek när man är runt dem.
Barn är det överallt just nu. alla har fått barn eller ska få barn detta året.
Och om inte annat har alla andra fått barn innan detta. Pers familj har tre små sötnosar som är i åldrarna 1,5 år , 11 månader och 3 månader. Får se dessa varje vecka nästan och gud vad mys det är.
I måndags satt jag med minstingen i knät och bara njöt av att ha alla barn runt mig.
Längtar stort efter den dagen man bestämmer sig för att skaffa egen familj.
Det har ändå varit min dröm, mitt mål i livet. Skaffa familj. Ge mina barn det jag aldrig hade, en trygghet.
I så många år har jag gått runt och sagt/klagat att jag inte har någon familj..bla bla bla.
Men när jag väl stannade upp och tänkte på hur det egentligen ligger till så.. har jag faktiskt det.
Jag har kanske inte biologiskfamilj men jag har familj i kärlek.
Den kanske inte är stor som alla andras familjer men jag kan inte önska mig mer just nu.
I flera år nu har en viss person alltid funnits där för mig. Kommit på alla mina födelsedagar, lyssnat på min hemska ljusa stämma, muntrat upp mig fast jag suttit o storgråtit..fått mig att börja asg mitt i tårarna, alltid ärlig fast jag kanske inte gillat o höra det, kan vara mig själv helt och fullt ut, ingen blyghet alls för varandra, abstinens efter varandra om vi inte pratat eller setts..på några timmar (typ). Den personen vet mkt väl vem den är och det är min första familjemedlem. Hon är helt BÄST! <3 Och hon har även skapat världens finaste dotter som ligger i en stor del av mitt hjärta nu. <3
Sen har jag den underbara människan som nu varit vid min sida i ett år ca.
Envisa sak som aldrig gav upp hoppet om att få mig, fast jag gjorde allt för att skjuta ifrån.
Han stannade, han väntade, han hade tålamod. han gav mig tiden jag behövde och idag är jag så lycklig över detta. Jag har ofta problem med att saker och ting är bra. För om det är bra.. ja då äre något som är fel.
Tur lyckades jag få tillbaka mina hjärnceller efter flera års semester (haha) och insåg.
Min pluttiplutt, som finns där vid min sida hela tiden <3 Och på köpet fick jag en helt underbar familj, som tagit in mig och är så fina människor!
Sedan får jag absolut inte glömma mina älskade missar, Charline och Kompact. Som snart varit i mitt liv i 2 år.
Dock får jag dela med mig när det gäller Kompact. Pers kisse nu oxå.. dessa två alltså.
När de först komma tillbaka i mitt liv så sa Per att han då inte var någon kattmänniska. Idag..jag kommer aldrig få tillbaka min katt helt och fullt ut :P haha..
Inte nog med detta har jag massa vänner! <3
Nu är det bara lite kaose som ska ordnas sen så kanske jag kan landa och njuta helt fullt ut.
