frustration
jag blir tokig..på riktigt. Ungen vill inte komma ut!!!!!
SERIÖST! jag har så ont i skulderbladen att jag stryper ngn snart, men kan inte göra något åt det eftersom det är magens fel.
jag kan inte gå utanför dörren för att då går foglossningen igång.
Varenda kotte är förkyld eller sjuk så jag kan inte ta hit någon hit heller.
jag kommer bli galen på riktigt. jag orkar inte mer. Kan inte sova ordentligt då ingen ställlning är skön. Bara att kissa är ömt och jobbigt! Bristningar på magen nu oxå.
visst, att vara gravid är inte det lättaste men ska det behöva vara såhär? Räcker det iinte med att låna ut sin kropp. inte kunna dricka o äta vad man vill. inte kunna göra vad man vill. Nu ska man behöva gå över tiden. händerna o fötterna svullnar ju mer tiden går och hormonerna tar även över min personlighet totalt.
hur mycket jag än kämpar emot min biologiska dåtid så kommer oturen aldrig lämna min sida. förbannelsen. vad jag än gör, så går det ändå aldrig riktigt vägen eller iaf långt ifrån smärtfritt.
Om det väl blir någon lycka så står oturen runt hörnet o väntar på mig.
Jag måste varit en fruktansvärd människa i mitt förra liv? Eller så är jag en fruktansvärd människa nu, bara att jag inte förstår det själv och att allt som händer förtjänar jag?
jaja..blir säkert bra.
