Panik? ja..jag vet inte vad jag ska kalla det..? 

Värken tar död på mig, känner mig ilsken och irriterad hela tiden.. blir typ galen? klimakteriekossa är la vad jag är eller något..

igår fick jag ringa och sjukskriva mig då det inte blev någon sömn alls, hur jag än låg så gjorde det ont. 

Egentligen tror jag att det inte syns hur ont jag har, hjälper juh inte precis för att jag klagar.. kanske därför jag nu klagar av mig här..för att jag FÅR! hah.. 

helgen blev lugn men mycket vila! mina leder vill juh inte heller fungera som de ska eftersom de nu blivit kallare, redigt roligt att halta och se ut som ett..miffo ;) 

 

idag ska jag iaf ta ett stort steg, riktigt nervös.. ska Tant kanske ge sig in i skolans värld igen? 

Efter att varit hos doktorn och fått höra att jag inom kort tid inte kommer kunna ta mig upp ur sängen själv om jag fortsätter som jag gör med ett så fysiskt arbete så fick jag mig en tankeställare.

läskigt och för att vara ärlig mot mig själv är jag faktiskt lite rädd.. :/  

Med alla dessa sjukdomar som min biologiska familj har så..ja jag vet juh typ hur det kommer sluta. 

är väl bara att be till gudarna att jag kan träna upp mig hos sjukgymnasten och att jag iaf kan göra allt jag vill med livet ändå :) 

 

mycket som händer, jag har insett mkt hos mig själv..hur jag förändrats. 

Att även fått upp en kontakt med en person som jag aldrig trodde jag någonsin skulle vilja prata med igen...haha det är sjukt..!! men hade juh varit skönt att inte vara osams med alla sina ex... ^^ att man kan bete sig som vuxna och försöka komma ihåg de bra sakerna och ta erfarenhet av det. hur man INTE ska göra och vad man INTE ska välja :P 

 

nej nu måste jag gå, nervös!