Det är endast då vi är oss själva helt ut. Vi säger att vi kan vara helt oss själva med vissa personer men egentligen stämmer inte detta. 

Det är endast när vi är ensamma som vi gör saker utan att tänka oss för.  Hur nära du är en person så gör du fortfarande inte vissa saker, som att gå på toa utan att stänga dörren, peta dig i näsan eller i många fall..gråter.. gråter sådär att du inte kan få luft, du nästan skriker av smärtan som finns i kroppen. 

 

Tankarna runt detta ämne har gått mycket i mitt huvud det senaste faktiskt. Att vara sig själv..? Vad är egentligen det..? Vi formar/anpassar oss fortfarande varje gång vi är med en person. 

 

Det är MÅNGA år sedan jag kunde gråta så inför någon... kommer man någonsin kunna göra det igen?

jag försöker komma på vem som var den sista personen som jag kunnat gråta så inför..alltså någon som inte fått mig att börja gråta så, utan som man kunnat visa sina känslor så starkt för utan att den gjort något. 

jag är förvirrad och jag blir faktiskt ledsen när jag inser att jag inte gjort detta på så länge. Har jag blivit så stängd? Har jag byggt upp så stora murar pågrund av alla som sårat mig i mitt liv? Så ska det la ändå inte vara?

jag är en känslomänniska och jag har alltid haft lätt att gråta...t.o.m barnfilmer lipar jag till...

men alla de gånger jag gråtit inför någon är för den personen sårat mig just då. inte för att jag öppnat mig om något  som hänt tidigare eller bara gråta för att man för stunden inte mår bra. 

 

Det var inte länge sedan som jag föll ihop hemma å bara grät och grät..varför jag gjorde det..det vet jag faktiskt inte? men det behövde visst komma ut för det slutade aldrig och jag fick lov att ta en kudde framför munnnen för att ingen skulle höra mig skrika. hela kroppen smärtade av ledsamhet och efter några timmar så kunde jag slappna av. dagen efter mådde jag hur bra som helst. vad hände? det vet jag inte, men det jag vet är att jag skulle ALDRIG låta någon se mig så... 

Det skrämmer mig.. att inte våga visa sig svag inför någon. Inte våga ta någons hand och säga att jag mår inte bra idag och jag behöver dig här nu!  Vem tror jag att jag är egentligen? Någon mupp som klarar allt själv och aldrig behöver någon annan..? Det stämmer inte. Dock har man väl alltid hört..- ensam är stark- Å ja..det är i många situationer som det stämmer. 

Men att älska, visa känslor och öppna hjärtat för någon är en del av livet och något som gör livet så mycket roligare och härligare. GAAAH..så många tankar och funderingar så jag blir tokig. får nog forsätta när jag rensat huvudet lite mer. 

 

Sedan har jag personer i mitt liv som är änglar, sådana personer som jag vet ställer upp. Det älskar jag dem mycket för <3