nelllan

Hejsan , tiden går verkligen fort. det är redan aug.. jag tyckte nyss jag firade jul i Hova med jens :)
Det är sjukt, jag tyckte nyss jag flyttade tillbaka till älvdalen, började femte klass. Liten och oskyldig som jag var och mkt hade hänt. ännu mer hände när jag flyttade dit men mkt bra även. jag fick en vän, en vän för alltid. Som ja vet alltid kommer finnas vid min sida och jag alltid vid hennes, Ida Estenberg. Jag fick även andra vänner :) tyvärr är många borta. Nästan alla! Men den som betyder mest och är viktigast är kvar i mitt liv :)

jag bodde där tills jag gick i åttan och sedan fick jag flytta till Skara, Där jag började högstadiet på Tegla skolan. Herregud känns som om det var så nyss.. fick två nära vänner först. men den ena har jag ingen kontakt med alls tack vare vissa saker och den andra, jaa. vi gled ifrån varandra (TYVÄRR)
Men i nian fick jag även en annan vän, som jag haft som vän länge nu! Emma <33 tack för att du finns vännen, jag kommer sakna dig så himla mkt nu när du flyttar :'( <33

Jag har funnit många bra vänner på min väg, så egentlige borde jag inte klaga på livet. men ändå har det hänt så mkt jobbigt. Både innan jag flyttade till Skara och innan jag flyttade tillbaka till älvdalen, saker jag aldirg riktigt kommer kunna glömma och aldrig kunna riktigt ta mig igenom helt. jag kommer alltid vara rädd, så är det bara. jag kommer aldrig kunna känna mig 100% trygg. men jag kan göra saken så bra som det går och leva med det, precis som jag försöker göra nu! Jag har jensen som hjälper mig mkt när jag mår dåligt och det ska du ha stort tack för jens.
Någons axel att gråta ut vid ibland men ändå har jag ganska svårt att visa hur jag mår om vissa saker och låter det inte komma ut. något som jag måste ändra på mig med. så jag slipper sitta och låta tårarna rinna ner för kinderna när jag är ensam. Det är ju nästan patetiskt, eller ?  Att man kan vara så sluten, man märker hur folk runt en bara pratar och pratar och man själv vill egentligen inte öppna sig . Man vill inte släppa in någon tillräckligt långt in på livet så att de kan såra en . eftersom att man gjort det så många gånger och då har det slutat att man suttit där ensam och sårad.. något som jag verklgien hatar. ensamheten, så många gånger som man blivit lämnad av vänner,släkt,familj och annat folk, någon man litat på.
Den första som lämnade mig var min far, efter hans död bara flödade problemen in i mitt liv. eller så var det att jag blev äldre, :P många erfarenheter har man fått på min 19 åriga väg och många vägar har jag till att gå på. Jag är ju som sagt bara 19 år och har precis slutat skolan. Jag har ´mkt mer att uppleva och många problem att gå igenom till men det är väl så livet är ? :) Ibland vill jag vara 4 år igen och bara stanna där. Då man tyckte allt var spännande och man hade inga bekymmer. Mamma hade inte börjat träffa alla dessa män hon haft genom livet.. och alla andra personer hon dragit in i vårat liv som skadat mig psykiskt och ngn gång fysiskt...
Men nu är jag vuxen och ska inte låta dessa personer förstöra min framtid men ändå finns de kvar i minnet.

fan låter som om jag bara klagar, men vafan detta är min blogg och jag skriver vad jag vill.
Detta är som en öppen dagbok. Och du behöver inte läsa om du inte vill...!  :) '

Puss hejsan folket.